Genast känner jag mig inte så skyldig längre

Jag vill blogga varje dag men varje gång jag tänker på det får jag dåligt samvete för att jag inte orkar lägga in bilder från när mamma och pappa var här. Och vet ni anledningen till att jag inte orkar? Jo, nu ska ni få höra.. Pappa tog 1500 bilder på två veckor jag kan helt enkelt inte välja vilka jag vill visa. Men okej..


When mom and dad arrived!


Första dagen i Baltimore. Mamma och pappa väckte mig halv sju på morgonen för att dom inte kunde sova längre.


Dag två. Pappa gick på promenad och sedan pooltime.


 Och det var allt för idag. But stay tuned för nästa gånger blir det bilder från Världens bästa stad!


Så snyggt

Ni som har långt hår, det här det absolut snyggaste just nu! Jag önskar att jag hade långt och exakt de här färgerna i mitt hår. Fan så snyggt! Faaaaan.





Totalt ointressant



Jag saknar att klä mig snyggt, fixa håret och sminka mig.

Imorgon ska jag lägga in bilder från när mamma och pappa var här


Punktering, IGEN

Back to my old diet, "one banana in the morning and a big mac for dinner" som Joana säger.. Nej men alltså. Vet ni vad? Igår när jag skulle köra brudarna och mig själv till simningen/gymmet så upptäckte jag att jag hade punka på bakdäcket. Jäkla skit alltså! Fortur bilen (vi var redan lite sena), in och berätta för Z och så tog vi hennes fräsig hyrbil istället. N, jag och L är kära. Vi vill att hon behåller den.

Nu är min bil i alla fall fixad och jag ska köra runt som en tok idag. Fram och tillbaka med början nu!

Dåligt samvete

Heeeeey peps! När mamma och pappa var här så sa jag att jag skulle börja träna minst fem dagar i veckan och det med början när dom åkte härifrån. Idag är början på en ny vecka och jag har inte varit och tränat. Jag känner mig så skyldig att jag varvar med sit ups mellan meningarna. Och så längtar jag efter familjen T där hemma i Svealand. Well.

Ikväll ska jag gå på bio med Z. Honom har jag inte träffat på två veckor och nu känner jag lite saknad. Ganska mycket faktiskt. But who cares?! Om fem veckor lämnar jag landet.

Nu ska jag göra 50 till och sedan hoppa in i duschen.

HO HO

Snoret bara rinner och rinner. Mamma och pappa har, eller är fortfarande, varit här i två veckor nu så dörflr har denna välbesökta blogg blivit lidanade. Imorgon åker dom hem. Det kommer bli tråkigt att säga hejdå men rätt som det är så ses vi på flygplatsen i Sthlm snart igen. Om en månad ungefär. Kan ni förstå vad fort tiden går? Nej, inte jag heller.


Dagens lunch; Voffla och kräm.


Only by night

På lördag är det dags för Kings of Leon. ASbra.
På söndag kommer jag vara trött och så otroligt otålig för då kommer mamma och pappa. Jag längtar så tokmycket. Så mycket att jag har sömnproblem. Det ska bli så kul att hämta dom på flygplatsen. Min mamma och pappa.

Nu håller jag på att somna sittandes. PUSS


P.S. Jag saknar saft!! Jordgubbssaft, päron, körsbär. Fasen vad gott med saft. Jag är törstig. D.S.

In someone elses words


The way you turn me on, I can't sleep
Let's runaway and don't ever look back
My heart stops when you look at me
Just one touch now baby I believe
This is real so take a chance and don't ever look back


Någon gång i mitt liv ska jag ta en skrivarkurs. Lära mig att formulera känslor på ett vackert sätt. Jag har så mycket känslor så det nästan bubblar över inombords men jag vet inte hur jag ska få ner dom i skriftligt format.

one of my favorites





The Blonde Salad


and who do you think you are, running round leaving scars

Sitter och uppdaterar iPoden samtidigt som jag tänker på att det är ynka sju veckor tills jag åker tillbaka till Sverige. (Var tvungen att dubbelkolla och japp, sju veckor). Mindre än sju veckor! Jag kan knappt förstå att jag då har spenderat ett år i The States.. Ett år som jag kommer minnas för alltid.

För en månad sedan sa jag att jag inte alls ville åka hem. Nu när jag tänker på hur lite tid det är kvar så kan jag knappt bärga mig. Ett år som au pair är nog. Det är mer än nog. Jag känner inte samma entusiasm längre mot barnen. Jag låter dom sitta och glo på tv dagarna i enda för att jag inte har någon lust att tjata längre. Jag tar dom till poolen för att jag vet att dom har sina kompiar där så jag slipper underhålla. Låter hemska men jag kan tänka mig att många au pairer där ute förstår precis vad jag känner och menar. Nu är jag less, sju veckor kvar och det ksa bli underbart att säga hejdå till Towson, Baltimore och jobber som au pair. Förmodligen för alltid.

Klockers

Joana har sagt och gjort så sjukt knäppa saker den här helgen. Bästa var när vi var påväg till en taxi i fredags natt och en bil med ett gäng killar körde sakta brevid oss "Do we look like prostitutes? NO, so don't talk to us!!"

In my skin tight jeans



Nu bär det av mot Annapolis, igen. Det är mycket körande fram och tillbaka vill jag lova. Vilket jobb!

what's reality anyway



Om en vecka är mamma och pappa här. Kan ni fatta? Jag har inte träffat dom sedan februari. Jag längtar så otroligt mycket.

Nu ska jag gå och ta en dusch för att sedan sova och återfå energi efter en rolig helg.