Rygg-rehab, vad innebär det?

Igår var jag på Nacka Närsjukhus. Min läkare här i Nykvarn skickade mig dit eftersom hon inte hade någon aning om vad hon skulle göra med mig och min rygg. I alla fall, jag hade tid kvart i åtta och kom dit en halvtimme tidigare för att jag skulle ha tid på mig att hitta rätt. När jag gick till receptionen för att anmäla min ankomst berättade kvinnan där att jag hade fyra inbokade möten. FYRA?! Jag som trodde att jag bara skulle på ett "vanligt" läkarbesök med en duktig ortoped. Icket! Halv nio fick jag träffa en läkare, hon berättade för mig att jag inte hade någon "diskbuktning" utan muskelspänningar i ryggen och att hon tyckte att det var kul att "få se en så frisk rygg". Jag började nästan gråta för att jag fått så många olika förklaringar över varför jag haft ont i ryggen så länge och för att det här "läkarbesöket" (som jag trodde att det bara skulle vara) inte var vad jag hade väntat mig. När läkaren var klar med sin undersökning var det dags för en sjukgymnast och en kiropraktor att ta sig en titt på ryggen min. Dom vred och vände och böjde, tröck och hade sig. Vad dom såg och kände har jag ingen aning om när dom pratade över mig "ser du här?" "Lite här.." "rakt här.." "någon procent bättre här..". Jag fattade som ni kanske försår inte så mycket av det.. När det var färdig klämt, känt och vridet så var det dags för lite psykolog-snack. Vi pradade om hur jag mått under de här fyra månaderna som jag har gått hemma och inte kunnat göra så mycket. Då kom tårarna. Jag har aldrig varit hos en psykolog förut och jag hade ju aldrig varit på en sån här stor "utredning" förut heller och allt var bara omtumlande och väldigt oväntat. Tack Läkaren på Nykvarn's Vårdcentral för att du förvarnade mig! När tårarna var torkade och mascaran under kontroll var det dags för det sista samtalet, med en socionom. Vi pratade om arbete, socialliv och familjen. Halv tolv var jag klar och utredningen av min rygg likaså. Helt likgiltig gick jag därifrån och kunde nu bara vänta på deras samtal som skulle komma under eftermiddagen om jag skulle få vara med i deras 3 månaders långa rehabeliterings program.


Ni förstår, det var ju inte bara jag som var där. Vi var ett gäng som alla skulle träffa samma team (läkare, sjukg., kiropraktor, psykolog och socionom), som alla skulle bli utredda och alla hoppades på samma sak, att få vara med. Klockan tre ringde en mycket trevlig kvinna från Nacka Ryggcenter och sa att jag skulle få deras hjälp! Wiiiiie! Så nu ska jag börja min rehabelitering nästa vecka och sedan 3 gånger i veckan i 3 månader.  Jag vet fortfarande inte riktigt vade det här kommer att innebära men jag hoppas bara att min rygg ska bli frisk och att jag ska kunna börja jobba som frisör igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback